Jag fick chansen att följa med Lars Lindén och hästen Eddie på skogskörning med nordsvenskar och entusiastiska körkarlar/kvinnor.

Transport av häst till skogshygget blev bara det ett äventyr på snöiga och oplogade vägar, men den 4-hjulsdrivna Terranon drog välvilligt i backarna.

7-8 hästar samlades ute på hygget för att tränas och övas i skogskörningens svåra konst. En kunnig instruktör, Grop Folke, berättade och vi frågade om allt när det gällde hästkörning, skogskörning, hästars kynne, varför hästar gjorde si eller så. Tålmodigt lyssnade han och svarade med kunnighet och entusiasm. Bara detta var en upplevelse för sig.

Här fanns en blandning av rutinerade hästkarlar och hästar med nybörjare av båda sorterna. Framkörningen av timret skedde med ett kunnigt par , Ole Halse med Henny, där man såg det fina samarbetet mellan kusk och häst. Det var njutbart att se och man kände hur viktigt det är att vara ett bra team. Eddie den store och kraftige nordsvensken drog med vilja och kraft stora lass på sin släde. Han sträckte ut hela sin kropp när det var tungt och fick bra stöd från sin kusk med uppmuntrande stöd som hjälp. En del hästar var kanske inte helt vana och ville i vissa lägen inte gå och i andra lägen inte stanna. Men man var där för att lära och få erfarenhet.

Två kvinnor handskades på ett fint sätt sina hästar och körde med stor framgång. Härligt att se att det numera är ett arbete för båda könen.

Efter några timmars körning var det dags för rast. En härlig eld sprakade, vi drack kaffe och åt smörgås. Korvpinnar täljdes och korvarna spetsades för att efter en stund över glöden inmundigades med god aptit.

Tack till dom som arrangerar dessa träffar och för mig som ”åskådare och lyssnare” var det en fantastisk dag. Det är detta som kallas livskvalité.

Sista lasset för dagen med Eddie. Han pulsade fram i snö upp till magen, snön yrde och han stannade snällt för att vänta på fullt lass och drog sedan med kraft genom den djupa snön. Solen sken över snöbetäckt mark, hästar frustade, hundar skällde och körkarlar skrattade och berättade om hur det var förr.

JAG KOMMER GÄRNA FLER GÅNGER, OCH DET BORDE MÅNGA FLER OCKSÅ GÖRA.

Hans Dahlqvist